Hårt liv att vara talgoxe

Bild

Den chockade och lätt (?) skadade talgoxen satt länge på balkongräcket, innan den flög iväg.

Det stundar bistra tider för småfåglarna. Matning (se Ulf bloggning härintill) bidrar till överlevnaden, men många faller offer för bland annat katter och rovfåglar. Som den talgoxe som häromdagen förirrade sig in på vår inglasade balkong. Där fanns tyvärr för  fågeln samtidigt vår gammelkatt Rulle, 15 år. Med ålderns rätt är han numera sävlig i sina rörelser, men inte denna gången. Rovdjurinstinkten fick tydligen fart på honom. Blixtsnabbt kastade han sig över talgoxen. Ungefär samtidigt hann jag fram och befriade fågeln, men inte snabbt nog för att helt rädda fågeln. Några bloddroppar på balkonggolvet avslöjade att den blivit rispad under huvudet.

Jag placerade den chockade fågeln på räcket utanför balkonggen. Där satt den i drygt en timme, piggnade till synes till och flög iväg. Oddsen är väl inte stora för att den överlever både chock och blodförgiftning. Men jag hoppas ändå.

Peter Hennix

Fågelmatning

Det är hög tid att starta matnigen av våra vänner fåglarna.SOK har redan startat upp sina matningar i Mälarlunden och Valnaren. Dessutom väljer vi som tidigare att sponsra matningen vid Bågskyttebanan. En blandning av solrosfrön (80%), havre (10%) och hampa (10%) tillfredställer de flesta fåglar. Kan man sedan komplettera med fläsk och jordnötter så är det toppen.

Talltita Valnaren

Lycka till med era matningar och kom ihåg att städa med jämna mellanrum för att minska risken för sjukdomsspridning.

Ulf Gustafsson

Härlig vandring i Andorra – men få kryss

Längs dammen PrimoDet lär finnas 161 fågelarter i Andorra. Vi, dvs hustrun Kristina och jag, fick bara syn på ett 10-tal av dem (fast specialisterna i SOK hade nog obseverat betydligt fler). Vi var där en vecka i början av september, inte för att fågelskåda utan framförallt för att vandra i bergen. Vi höll oss mest på nivåer mellan 1800 och 2500 meter i Pyrenéerna. Sjöarna var få och skogarna mest utanför våra vandringsstråk. Det förklarar väl delvis fågelbristen.

OrmvråkProblemet för en fotograferande vandrare som jag är att ha med sig lagom fotoutrustning under flera timmars vandring. I ryggsäcken hade jag varje dag ett 400 mm objektiv och på kameran ett 24-105 mm eller 50 mm objektiv. Teleobjektivet fick jag egentligen bara användning av en dag, när vi inom ”fotoavstånd” såg såväl ormörn (bilden t h) som dvärgörn och kungsörn.